2016 års laxvandring är upp och ner. Mest upp. Ta bara Torneälven. Den ligger i paritet med rekordåret. Ni minns 100 000 lax, 2014. Till dags dato har närmare 90 000 fiskar registrerats i fiskräknaren i Kattilakoski, 2016.

Uppvandringen i Byskeälven ser också helt ok ut, även om det var driftstörningar med räkningen i början av säsongen så tycks det blir en lika fin uppvandring som åren innan.

Likaså ser Piteälven ut att gå mot ett, med sina mått mätt, relativt fint år. Råneälven är inte i närheten av 2014 men i gengäld ser det ut att stiga mer fisk än förra året.

- Det ser överlag positivt ut i många älvar, menar Thomas Johansson, ordförande i Östersjölaxälvar i samverkan. Det finns fortfarande mycket vi kan göra för att underlätta för laxen ytterligare - inte minst har vi en utmanande kraftverksproblematik i många mindre vildlaxälvar.

Överlag andas 2016 års laxuppgång optimism, men...

En älv sticker dock ut. Negativt. Kalixälven. 2729 fiskar hade registrerats i fiskvägen till och med 20/7. Det är typ 88 000 färre än i Torneälven. Rimligt? Nej.

Visst, jämförelsen haltar om man gör den rakt av. Torneälven har en medelvattenföring på 388 m/s, Kalix 295. Torneälven är 520 km lång, Kalix 430 km. Som laxbiotop skiljer de sig förstås också åt men faktum är att likheterna inte går att blunda för. Nationalälvar. Outbyggda av vattenkraften och med väldiga vattenflöden. Riktiga laxfabriker – om allt stod rätt till. Men trenden, när det kommer till Kalixälven, är iögonfallande negativ.

- Det ser verkligen inte bra ut. En älv som Kalixälven borde minst kunna uppvisa en uppvandring genom Jockfall på det tiodubbla, menar ÖiS ordförande Thomas Johansson.

Samma regler för fritidsfiskare som sportfiskare

Ronny Landin, entreprenör längs älven, menar att något måste göras och riktar kritik mot Havs- och Vattenmyndigheten som är den instans i Sverige som ansvarar för regelverket runt laxfisket på kusten och i älvarna, upp till det första definitiva vandringshindret.

- Till att börja med måste fritidsfiskare på kusten omfattas av samma regler som sportfiskare i älvarna. Det vill säga en lax per dygn. I dagsläget kan en icke affärsmässig fritidsfiskare som saknar yrkesfiskelicens, men trots det använder yrkesmässiga redskap, ta upp 100 laxar per dygn om denne så vill. Det är alltså ett uttag av lax som inte syns i statistiken och inte omfattas av den gemensamma laxkvoten (red anm. Den mängd lax som ICES anser vara biologiskt hållbart att fånga).

Enligt en ny rapport som gjorts på uppdrag av SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) finns idag 276 fasta redskap i Norrbotten vilket är att jämföra med Västerbottens 34. Av dessa finns 52 i Kalixälvens mynningsområde.

Åtgärder krävs

- Det är svårt att säga vad problemet med Kalixälvens svaga uppgångar beror på, annat än att det finns ett uppenbart problem. Det ser vi inte minst i skenet av den positiva utveckling som pågår i många andra vildlaxälvar i norra Sverige, menar Thomas.

Sannolikt rör det sig om flera parametrar.

- Men det är klart att ett intensivt fiske med fasta redskap i älvens förhållandevis trånga mynning inte ger laxbestånden i Kalixälven med dess biflöden, de nödvändiga förutsättningarna att återhämta sig. Här behövs tydliga åtgärder som minimerar uttag av kalixälvslax, så är det bara.

Intervju med Ronny Landin för P4 Norrbotten >>

Intervju med Stefan Ågren, fiskerikonsulent på Umeå Kommun, om laxuppvandringen i Västerbotten >>

Kontakt
Thomas Johansson
Ordförande, Östersjölaxälvar i Samverkan